Teater är billigare än att gå på bio. Faktiskt, och det finns så många olika former av teater att alla kan hitta sin favoritgenre,men för det måste man ta sig ut. För teater, det kan faktiskt inte laddas ner. Revy, fars, drama, improvisation, kabaré, opera och spex är bara några alternativ för den som vill se en föreställning på riktigt. Där scenkonsten blir påtaglig, intim, kryper inpå skinnet, roar eller upprör. Lösnummerfick följa med på Oda!- Saatans kvinna.                   

Pjäsen skrevs av Dag Norgård på åttiotalet och handlar om Oda Krohg som var konstnär i sena 1800-talets Oslo. Tillsammans med bland annat Edvard Munch och Christian Krohg tillhörde hon Kristianiabohemerna som ansågs vara revolutionärer med kontroversiella idéer om bland annat frihet och jämställdhet.

– Dag Norgårds pjäs är ursprungligen en monolog där Oda berättar om sitt liv. Vi har omarbetat den till att inkludera alla de karaktärer hon nämner och alla spelar Oda i olika skeden av hennes liv, berättar pjäsens regissör Saga Hedberg.

Vi sitter på golvet i en repetitionssal på Musikhögskolan där de fem tjejerna i ensemblen vilar från improvisationsövningarna och berättar om pjäsen och deras syn på teater. Malin Olsson, Annakarin Hofling, Gabriella Jakobsson, Ida Hogedal och Saga Hedberg har olika syn på varför de föll för teater.

– För mig i alla fall har teater gett möjlighet att hitta självförtroendet, säger Malin.

– Att ta på sig en roll är förlösande, säger Ida.

– Och så är responsen från publiken en underbar upplevelse, tillägger Gabriella.

Regissören vill inte kalla det för feministisk teater, utan pjäsen handlar om en människas kamp för att vara sig själv. Oda var en stark kvinna och hennes syn på August Strindberg, barnuppfostran och män verkar fascinerande. Alla fem är överens om att det var temat de föll för när de läste pjäsen.

– Den är lika aktuell nu, som när den skrevs, som när den utspelar sig, säger Ida.

Vi pratar om hur teatern står sig mot andra nöjen. Tjejerna säger att teater är så mycket mer än den klassiska Dramatenpjäsen och tycker det är tråkigt att inte fler går på teater.

– Jag har haft möjlighet att gå på Länsteatern under gymnasiet och nu, men det blir ändå inte att man gör det. Och jag är ju ändå intresserad, berättar Malin.

Studenter är inte den mest aktiva teaterpubliken,vilket är synd. Den där kritikerhyllade biofilmen alla pratar om kan man alltid se senare på DVD, men en pjäs turnerar kanske bara under kort tid. Hur ska man då locka fler till teatern?

– Man måste hitta teman och pjäser som lockar ung publik, säger Gabriella.

– Och så kan man ta teatern till studenterna, spela på universitetet till exempel, föreslår Saga. Ida har en intressant tanke om varför inte fler går på teater.

– Jag tror att folk kan vara lite rädda för den intima känslan av teater, säger Ida.

Kanske har hon rätt. En pjäs är något som sker i nuet, ingen föreställning är sig lik nästa dag, och under repetitionen blir det tydligt vilket enormt arbete det ligger bakom.

Saga regisserar skådespelarna och pratar om riktningar, känslor och positioner. Repliker fördelas, repliker stryks, någon har glömt manuset, någons manus är inte den senaste versionen. Men ingenting av det där spelar någon roll när Saga säger:

– När ni känner er redo.

Att se arbetsprocessen, tanken och kraften bakom en föreställning är som att se teater i ultra 3D. Det handlar om så mycket mer än skådespelare som säger repliker. Det är funderingarna och diskussionerna om scenerna som ger en djupare syn på hur slitsamt det måste vara att agera. Att spatsera runt i Strindbergs skor och skrika hora till någon man tycker om gång på gång lär vara utmattande. Och det finns inga dataeffekter som kan hjälpa till. Pjäsen har premiär den sjätte mars i Hundraettan på Musikhögskolan. Sedan ska ensemblen iväg på en miniturné och uppträda på bland annat Karolinska skolan och Kulturhuset.

– Förhoppningsvis kan vi få till en diskussion efteråt. Både med unga tjejer och med unga killar, säger regissören. Repetitionen lovar gott inför premiären och fotografen faller nästan baklänges när Malin rusar rakt mot honom med utsträcka armar och ropar.

– Fria, starka, kvinna!

Precis så är det kanske också med teatern som konstform. Den är fri och den är stark. Filmer må komma och gå, datorer krympa till nonexistens, konserter spelas på internet, men det kommer alltid att finnas teater som vill föra fram ett budskap. I detta fall om en saatans kvinna som hette Oda Krohg.

Text: Neringa Öhrström

Foto: Johannes Westman

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det en vecka sedan den sista föreställningen, allt har lagt sig. Det är till och med så att man börjar sakna sina kamrater i ensemblen (vi har VFU nu så vi ses inte alls). Allt har gått bra, vi har berättat Odas historia för massor med människo...

Ikväll och i morgon har du dina sista chanser att se Oda! - Saatans Kvinna!!    I kväll 19:00, Hundraettan, Musikhögskolan, Örebro Universitet I morgon 15:00, Hundraettan, Musikhögskolan, Örebro Universitet   Pjäsen är två akter, sammanlagt...

Nu har vi spelat två gånger, premiären och tidigare idag på Kulturhuset.  Bägge föreställningarna gick väldigt bra och det har varit otroligt roligt att berätta historien om Oda Krohg. På premiären var det fullsatt och efteråt bjöds alla i publik...

Idag har vi haft det sista repet innan premiären i morgon! Det gick strålande, med lite hjälp från varandra. Men ett genrep ska inte vara perfekt, för då går premiären åt pipan.  Så i morgon kan ni som ska se föreställningen förvänta er något stora...

  Och den fantastiska Jens högst upp, riktande lampor.   Skönsjungande kvinnor   Tidig rep med rekvisita på plats.     Det här känns helt otroligt. Det går riktigt bra för alla delar av produktionen. Scenografi, Rekvisita, Regi, Teknik. När re...